High-low tech eller high-tech inom logistik?

Att utveckla nya lösningar inom en traditionell bransch är inte alltid enkelt. Det handlar inte bara om att en innovation ska kunna lösa ett problem och genom det medföra mervärde, utan det innovativa bidraget måste landa precis rätt och erbjudandet måste vara på samma våglängd som kunderna befinner sig på.

Enligt min erfarenhet från att bygga ett startup inom logistik, så kan jag erkänna att bevisa denna product-market fit (som det ofta kallas inom startup-världen) inte alltid är så enkelt. Investerare kanske tror att den senaste algoritmen baserad på maskininlärning är den bästa affärsmöjligheten, men samtidigt så är kunden främst ute efter en lösning som kan automatisera ett flöde av anläggningsbesökare, vilket vi med hjälp av LUPNUMBER har löst med en enkel (men säker) QR-kod.

Samtidigt läser vi, diskuterar och följer med spänning hur självkörande lastbilar kommer att revolutionera världen när alla transporter sker helt autonomt. Hoppet dit är dock stort. Själva fundamentet i logistik-, kaj- och lagerhantering sker idag fortfarande manuellt. Jag skulle uppskatta att 90% av inpasseringen av besökande lastbilar hanteras manuellt vid våra svenska anläggningar, ofta med hjälp av verktyg som papper och penna, en Excel-snurra eller motsvarande manuell lösning. Det enda större bolaget, mig veterligen, som har fullt automatiserade lösningar för entré och yard management är Amazon.

Detta förbryllar mig ibland givet den relativt enkla implementeringen. Enligt min uppfattning handlar det främst om att göra saker i rätt ordning, det vill säga att först automatisera gränssnittet mellan transportbolagen och åkerierna (lastbilarna) och anläggningarna som de tjänar (lager, fabriker, hamnar etc.). Att göra åt andra hållet, det vill säga utveckla en robotlastbil som anländer vid en anläggning där det finns en skylt uppsatt där det står ”var vänlig ring vakten för att bli insläppt” vore ju inget annat än suboptimalt.

Jakob Armö – grundare av Lup Technologies